Tores hemsida

"Oskar var född i Nenäsvaara, sydväst om Dundret vid Gällivare", berättar Frans och fortsätter. "Han kom till Soutujärvibygden med Killimän Mikko till den stora skogsaverkningen i Kainulaisvaara. Mikko hade även en annan person med sig till Gällivare. Jag minns dock inte namnet på honom, Jag var skolgrabb då. Oskar blev kvar i bygden efter att han blivit bekant med ortsbor. Oskar var som sagtfödd i byn Nenäsvaara.

Oskars mor blev sjuk och fick lämna Oskar och hans syster hemma då en hästtransport från Gällivare kom för att hämta henne. Innan hon åkte, band hon fast Oskar och hans syster i varsitt sängben där hemma med snören så att de inte skulle komma bort. Hon avled i Gällivare sjukstuga(det före detta kommunalkontoret).

Oskar och hans syster fick föra ett kringflackande liv under hela barndomen. De såldes nämligen på auktion till den lägst bjudande och hamnade på olika platser. Människorna i den första familjen dit Oskar hamnade var grymma mot honom. han fick börja arbeta fast han ännu var liten och stryk hörde till den dagliga rutinen. Han fick rycka in överallt och mat var det ont om. De var så grymma mot honom i familjen, att han fortfarande som vuxen kände agg mot dem. Då Oskar berättade om den här tiden fick han tårar i ögonen. Kan verkligen ett barn behandlas så illa? frågade jag mig.

Då han blev större kom han i en familj med namnet Välivaara. Personerna på det nya stället var annorlunda jämfört med de förra. Ja, de var helt underbara. Det var som att komma till himlen, som Oskar uttryckte det. Där fick han den omvårdnad och kärlek som ett barn behöver. Under vistelsen på det nya stället genomgick Oskar sin skolgång och då hanblev allt mer vuxen började han få tillfälliga arbeten.

Efter sin ankomst till bygden och arbetet i timmerskogen vistades han till en början i Lappeasuando, på båda sidor om älven.

Vid ett tillfälle var han vedhuggare hos Olov Vilhelm Olsson(Ollin Ville). Erling Olofsson och jag brukade springa över till honom under rasterna i skolan, som då var inrymd hos August Z. Andersson, och sågade åt honom. Där fick vi pojkar göra snusdebut. Men han gav mat också åt oss. Under en rast gav han halvfärdig fil åt oss - fil som inte hålls i skeden. Det här gjorde att vi kom för sent till lektionen efter den rasten."

"Oskar var född i Nenäsvaara, sydväst om Dundret vid Gällivare", berättar Frans och fortsätter. "Han kom till Soutujärvibygden med Killimän Mikko till den stora skogsaverkningen i Kainulaisvaara. Mikko hade även en annan person med sig till Gällivare. Jag minns dock inte namnet på honom, Jag var skolgrabb då. Oskar blev kvar i bygden efter att han blivit bekant med ortsbor. Oskar var som sagtfödd i byn Nenäsvaara.

Oskars mor blev sjuk och fick lämna Oskar och hans syster hemma då en hästtransport från Gällivare kom för att hämta henne. Innan hon åkte, band hon fast Oskar och hans syster i varsitt sängben där hemma med snören så att de inte skulle komma bort. Hon avled i Gällivare sjukstuga(det före detta kommunalkontoret).

Oskar och hans syster fick föra ett kringflackande liv under hela barndomen. De såldes nämligen på auktion till den lägst bjudande och hamnade på olika platser. Människorna i den första familjen dit Oskar hamnade var grymma mot honom. han fick börja arbeta fast han ännu var liten och stryk hörde till den dagliga rutinen. Han fick rycka in överallt och mat var det ont om. De var så grymma mot honom i familjen, att han fortfarande som vuxen kände agg mot dem. Då Oskar berättade om den här tiden fick han tårar i ögonen. Kan verkligen ett barn behandlas så illa? frågade jag mig.

Då han blev större kom han i en familj med namnet Välivaara. Personerna på det nya stället var annorlunda jämfört med de förra. Ja, de var helt underbara. Det var som att komma till himlen, som Oskar uttryckte det. Där fick han den omvårdnad och kärlek som ett barn behöver. Under vistelsen på det nya stället genomgick Oskar sin skolgång och då hanblev allt mer vuxen började han få tillfälliga arbeten.

Efter sin ankomst till bygden och arbetet i timmerskogen vistades han till en början i Lappeasuando, på båda sidor om älven.

Vid ett tillfälle var han vedhuggare hos Olov Vilhelm Olsson(Ollin Ville). Erling Olofsson och jag brukade springa över till honom under rasterna i skolan, som då var inrymd hos August Z. Andersson, och sågade åt honom. Där fick vi pojkar göra snusdebut. Men han gav mat också åt oss. Under en rast gav han halvfärdig fil åt oss - fil som inte hålls i skeden. Det här gjorde att vi kom för sent till lektionen efter den rasten."