Tore Aspebo minns (Del 8)
I början av maj gick flottningen igång. Före, hade man dämt upp sjön och höjt vattennivån. Flottningen pågick i tre dygn utan uppehåll, helt utan sömn. Efter alla dessa dygn med vaka och stirrande i det rinnande vattnet "flöt" allting. Till och med skohöet på golvet i kojan flöt, en synvilla för trötta flottarögon.
På försommaren gick hyggesavsyningen, i detta fall med kronojägaren och förmannen, av stapeln. Frans Rynbäck hade basat för avverkningen och var därför med. Man letade efter stubbar och hittade man sådana som var mer än 3 cm räknat från det högst belägna rotbenet, eller om man hade lämnat för stora toppar, fick man böta. Samma gällde om man hade lämnat stämplade träd. Kuskarna kunde också få böta för lämnat virke i skogen. Efter slutbesiktningen fick vi slutlönen baserad på tumningssedlarna med eventuella avdrag för böterna.
Innan slutmätbeskedet hade man tagit ut förskott baserat på antalet huggna eller transporterade virkesbitar. Efter flottningen och under förfallstiden, fick jag några veckors ledighet tills barmarksarbetena kom igång. Det var hyggesrensning, gallring, markberedning, plantering, huggning och röjning av basvägar till nästa vinters avverkningar. Allt fick vi göra manuellt(för hand) eftersom det inte fanns några maskiner. Dessa arbeten pågick tills höstslåttern började i början av juli. Höstslåttern på myrarna var ett h-te, långa avstånd, långa arbetsdagar, tidiga morgnar, sena kvällar, hårt arbete, myggplågan. Det var mycket av allt. Fortfarande ryser jag vid blotta tanken på dessa strapatser.
Att ha djuren på skogsbete på sommaren började bli föråldrat. Därför började man göra betesvallar åt korna. Vår blivande beteshage var skogsskiftet nordväst om byn och hade en areal av 1,5 hektar. Den bestod av naturlig skogsmark. Det var mycket arbete att avverka skogen och ta bort stubbar och stenar. Bandtraktorn kom här till användning. Stubbarna brändes, likaså kvistar och annan bråte. Stenar som man inte orkade flytta grävdes ner på platsen.
Det var ett måste att alla som bodde hemma hjälpte till med göromålen. Jordbruket med kor och får i ladugården var huvudnäringen i den tidens hushållning. Därifrån fick man kött, mjölk och smör, alltså basmaten till hushållet. Då allt hö var bärgat och veden för vinterns behov var huggen fick man inrikta sig på att få hem höet från slåttermyrarna. Hade hösten var lång och mild och snön hade kommit tidigt hade myrarna inte frusit. Då fick man trampa för fot hästvägen ut till myrhöhässjorna. Detta kunde ta en vecka i anspråk. Ändå kunde man inte trampa till alla utspridda hässjor. Höet från dem drogs på en skidkälke för vidare transport med häst. Det kunde hända att en häst sjönk i den ofrusna myren. Därför brukade flera hästar följas åt, så att man kunde dra upp den som gått genom isen. Efter dessa arbeten var det åter dags att börja tänka på att tjäna pengar, då sommararbetena inte hade gett några pengar i handen. Då var ju skogsarbete, som huggning, det som låg närmast till.
Det fanns två affärer i byn, Den ena var Elof Luspa som även hade en kiosk. Den anda var inhyst hos August Andersson(Sutarin Augusti) där det även fanns kafé och post(postombud 6). Affären ägdes i början av mågen i huset Gunnar Roth. Han körde ut varor till kocklagen i timmerdrivningarna med hundsläde. Som dragare hade han en schäfer. Han överlät affären senare åt Olof Fridnell.
Det fanns ytterligare en affär i byn som man idag skulle kalla närbutik. Det var Augusts bror Villiam som hade sin lilla handelsbod med det nödvändigaste i en liten kammare. Villiams hus stod vid Vittangivägen, vid nuvarande E10. Där stannade också bussen som körde mellan Gällivare och Vittangi. Villiam eller Pikku Vilkko, var liten till växten och kutryggig. Hos honom samlades byns ungdomar, fast huset var litet rymdes dit ganska mycket folk. Där satt dom och berättade historier. Ibland var Vilkko arg då det kom för många och han kände sig trängd. Då kunde han hutta med spiskroken. Men om det kom bara ett fåtal någon kväll, vilket också hände, då kunde man höra honom säga:Missä pirossa sie ollet ollo ku et ole näkyny?
