Tore Aspebo minns (Del 10)

Tore fortsätter här sin öppenhjärtiga berättelse från ungdomsåren.

 

Under min andra vinter i skogen högg jag i Harripalo där skogen var betydligt bättre att arbeta med än den skog jag huggit tidigare. Här kunde till och med ”småpojkar” som jag komma upp i relativt bra förtjänster. Det här var under åren 1951-52. Avverkningarna pågick till april. På försommaren fick jag jobb med att bygga cykelstigen från Vittangivägen mot Pirttilahti i Torneälv. Först fälldes skogen som stod vid väglinjen sen togs stubbarna bort och ett dike grävdes för hand på den ena sidan av den blivande stigen bl.a. för att få massor till vägbanan. Vi byggde också mindre broar över diken. Jag kommer ihåg att priset på en sträcka där jag arbetade var 2,25 kr mer meter. Med det priset nådde vi precis över gällande dagsverkspris om vi arbetade hårt. Vi hade Anselm Orrmalm som förman och Folke Månsson som kronojägare.

 

Efter höstslåttern fick jag gallringsjobb i Näskämä som vi fortsatte med till oktober. Då det arbetet var slutfört ville Frans Rynbäck att vi skulle börja med timmerhuggningen, men ingen var villig att börja med det ännu. De tyckte att det var för tidigt på hösten. Jag kommer ihåg att jag försökte övertala kompisarna att börja hugga men de lyssnade inte. Då beslutade jag mig för att börja hugga ensam. Jag var då 17 år. Där låg jag ensam i Harripalojokan i två veckor och kom igång med huggningsarbetet vid Vanha Näskämä (Det kanske är lämpligt att påminna om att på den tiden fanns ännu inga motorsågar med tanke på olycksfallsrisken, Alfred Orrmalms anmärkning). Visst var det ensamt med långa kvällar och nätter i en stor skogskoja men tiden i arbetet flöt snabbt iväg och efter två veckor kom så hästkuskarna och började förbereda för drivningen.

 

Året därpå 1952-53 högg jag i avverkningen i Poulva med delvis jätteurskog. Jag ingick då i huggarlaget åt Johan Rynbäck med Valdemar som brosslare eller hjälplastare. Den vintern blev snörik. Vi hade två systrar som kockar och de kom från Dokkas. Det skulle bli många roliga episoder med dem visade det sig för de var tämligen frigjorda. Vid ett tillfällde gick två ungkarlar och satte sig hos kockorna i kockarummet som låg i matsalsbaracken efter kvällsfikat. Några ljushuvuden hade slagit igen dörren och satt en stötta mot den på utsidan. De påhälsande kunde inte ta sig ut och blev tvungna att övernatta hos kockorna.

 

På morgonen då det var dags för systrarna att börja förbereda frukosten släpptes de ut ur sitt fångenskap. Då laget var samlat vid matbordet i matsalen berättade den ena kockan att ”nog var min ’gäst’ alter hela natten med därav blev intet”. Den utpekade satt vid bordet något skamsen och harklade sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0