Nåjder och nåjdkonster(Del 2)
Vintern var ovanligt kall och lång, enligt sägen kunde man köra med häst över sjön på isen på midsommarafton. All sådd försenades, om man kunde så över huvud taget. Frosten kom tidigt och tog kornåkern innan den ens hade gått i ax, potatisblasten frös och det vankades nödår över bygden, till och med den annars så fiskrika sjön gav dåligt med fångster. Byns äldsta hade rådslag om vad som måste göras för att överleva den kommande hösten och vintern. Man tog ett beslut att till kalla Nåjden Piili Einari till hjälp.
Så en dag kom Nåjden till Soutuniemi, där by kärnan var belägen på den tiden. Båda upp allt folk i byn, sa han, ta med alla båtar och följ mig. Och han ställde kosan mot Kukasjärvi där han steg i land på en udde. Byborna i sina båtar samlades runt udden och när alla var samlade ställde sig Piili Einari på en sten längst ut på udden, lyfte sina händer och gjorde några magiska rörelser och läste besvärjelser, då såg byborna hur fisken började strömma till och formligen kokade av fisk, då sade nåjden, ta nu för er så mycket fisk ni behöver. Och byborna grävde med sina fiskkontar, korgar, ja allt dom hade tillhands och fyllde sina båtar med fisk och fisken fortsatte att strömma till.
När båtarna var fyllda och aktiviteten med att gräva upp fisk hade avtagit frågade Nåjden, har nu alla fått vad de behöver? Och när man fick svaret att alla båtar var bräddfyllda med fisk så bad att han få låna en åra, vilket han fick från den närmaste båten, därefter tog han en sten och kastade han den i vattnet och stenen flöt. Han hoppade upp på stenen och paddlade över sjön, fram och tillbaka, framburen av fiskarna. När han gjort det sa han att nu far vi hem. Alla hade fått sin andel och kunde mota bort svälten från huset.
Den här historien har levt genom släktena och gamla människor berättade dem med sådant allvar att det måste ha funnits någonting att ta på i historien. Udden i Kukasjärvi fick namnet ”Einarin niemi” efter denna händelse och så heter den fortfarande i dag. Än idag när man ställer sig på udden kan man känna historiens vingslag, det är lätt att föreställa sig bilden av händelsen. Det går kalla kårar efter ryggbastet.
Tro och sägen för fångstmän.
Man trodde att fångsterna styrdes av det underjordiska. Det fanns sjöar som var ”Saivo”, de härskades av andarna . Puoltikasjärvi och Silkkijärvi var Saivosjöar. När man fiskade i dessa sjöar fick man inte tala om att man skulle fiska där för då blev man utan fångst. Man gick tyst ut till sjön, sköt ut båten och rodde utmed stranden runt sjön, som man skulle vara Saivo till lags, lade ut sina nät och då fick man stora fångster.
Men det fanns Saivosjöar som inte tålde att det fanns kvinnfolk med i fångstlaget, männen skulle vara finklädda med mössan avigt vänd. Saivo sjöarna hade sina fiskegudar i form av en sten eller något annat föremål som man skulle offra till. Puoltikasjärvi hade också sin seite, enligt sägen skall den finnas i udden vid bäck mynningen i form av en speciellt av naturen formad sten.
Då fiskaren hade gjort sina fångster i Saivo sjön upp sökte han seiten och lämnade han sin del av fångsten åt denna. Men den seite som härskade över sjön behövde inte stor andel av fångsten, bara man smorde in seiten med fiskens blod och fett. Men på alla sjöar skulle man uppföra sig rätt , man fick inte vissla i båten, ej heller svära eller göra några konster, för alla sjöar hade sina andar som gav fångster och man fick inte reta dessa.
När man skulle ut från stranden med båten måste man sno båten motsols när man vände fören på båten ut mot sjön. Samma gällde när man lade ut noten, man fick inte vända båten in mot notvarpet, det förde med sig dålig fiskelycka. I smyg skulle man föra hem sina fångster vare sig det gällde fisk eller annat vilt. Man fick inte berätta om sina fångster ens för sin bästa granne. För han kunde av avundsjuka förstöra hans fiskelycka. Om grannen av oförstånd råkade fråga, hur mycket fisk fick du? Så fick man aldrig säga mängden eller storleken på fångsten. Svarade man, så pass att det blev ett kok.
Illvilliga människor kunde även trolla eller ”kortta” dina fiskeredskap, man uttalade magiska ord. Det finns ännu i dagens upplysta samhälle, personer som lever naturnära och tror på ”kortto”, att en annan kan trolla fiskeredskapen så att man blir utan fångst. Frågar man dessa personer om fångsten, kan man få till svar att, när har en fångst man sagd hur mycket fisk han har fått, och då får man nöja sig med det svaret.
