Tore Aspebo minns (Del 3)

I fyran hade jag flera vikarierande lärare, bland andra Elsa Tornberg. Hon var modernare lärare är Väste. En annan vikarie var Ingrid Eriksson från Neitisuando. Hon var mycket omtyckt. Inte att förglömma Rosa Eriksson från Skaulo som var mycket för sång. Jag kommer ihåg en varm, solig vårdag då vi satt ute på backen utanför skolan och skulle sjunga allsång:Mandom mod och morske män, hette sången vi skulle sjunga. Flickorna som var lite frimodigare sjöng, men från grabbarna hördes bara mummel. Rosa blev arg till sist och läxade upp oss, men vad hjälpte det.

 

Då Ingrid kom tillbaka som vikarie för Rosa, fick hon höra om våra sångövningar. Hon tyckte att vi skulle visa för hela skolan vad vi kunde. Hon öppnade dörren till korridoren och ett fönster och sa, Nu, pojkar och flickor ska vi sjunga! Och vi sjöng så att det dånade i korridoren; det var ingen skönsång, men var så säkra, vi hördes. Nästa gång Rosa stod bakom katedern gav hon sura kommentarer, att då passade det att sjunga för Ingrid men inte för henne, och det blev samma vid nästa sånglektion, inte ett ljud från oss pojkar.

 

Jag kommer ihåg från betygsboken: Uppflyttas till klass 4, bör förkovra sig i välskrivning. Och visst minns jag att jag hade en ganska spretig handstil. Fröken Tornberg skickade mig till Emma Lantto för att låna något som hette lutningspapper. Det var ett papper med sneddragna streck, avsedda att placeras under skrivpappret så att det lyste igenom, detta för att få rätt lutning på bokstäverna. På så vis fick jag lära mig välskrivning.

 

I klass 4 hade jag lätt för matte eller räkning som det hette då. Jag var långt före dom andra i ämnet, och fick börja med femmans böcker innan skolavslutningen.

 

Teckningstävlingen

Året var 1945. I klass fyra utlystes en teckningstävling för Gällivares och Malmbergets skolor. Jag tecknade ett landskapsmotiv och blev trea i tävlingen och fick till pris en mapp med reproduktioner av svenska konstnärer och ett hedersomnämnande.

 

Till skolavslutningen insjuknade jag i röda hund och kunde inte vara med och ta emot priset. Jag fick dock hem priset med betygsboken. Uppflyttas till klass 5, betyg i teckning lilla a, kunde jag läsa i betygsboken.

 

I klass 5 fick jag en ny lärare vid namn Åke Berg. Han blev omtyckt och var duktig. Jag sålde en tidning, Såningsmannen som kom ut en gång varannan vecka och jag hade fem ex. att sälja. För det fick jag bonus och någon liten pryl. Åke Berg brukade köpa en tidning, annars var det svårt att sälja dom. Jag var blyg och hade svårt att prata för varan. Oftast stod jag i dörren och hade tidningarna framför mig så att de skulle se mitt ärende. Med darrande stämma frågade jag: Ska ni köpa? och fick jag ett nekande svar slank jag skamset ut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0