Tore Aspebo minns (Del 25)
Arbetet fortsatte med ombyggnader i sovringsverket där jag fick vara med att utforma maskinparken, med stor vikt lagt på att det skulle vara lätt att sköta och hålla rent, bland annat automatisk renspolning under bandtransportörerna.
Under om- och tillbyggnaden i sovringsverket löste i de ständigt återkommande spillproblemet i verket. Arbetena fortsatte och man började höra rykten om en nedläggning av Leveäniemigruvan. Malmbrytningen i gruvan upphörde också och man började ta malm från Kiruna för att hålla verken igång. Därefter började nedläggningen av verksamheten i gruvan, malmbehandlingsverken stoppades och förberedelser gjordes att stoppa dessa i malpåse. Under tiden pågick förhandlingar och information mellan fackliga organisationer och arbetsgivaren.
Föreningarna fick tillgång till arbetskraft om man presenterade ett eller flera projekt och själv finansierade dessa. Vid ett sammanträde med Puoltikaasvaara Idrotts och Fritidsförening(PIFF) fick jag i uppdrag att sammanställa projekt samt göra en kostnadsberäkning på varje delprojekt samt att göra en bidragsansökan till Gällivare kommun. Min bror Axel som satt i fritidsnämnden ringde mig på kvällen efter nämndens möte och berättade att PIFF har beviljats bidrag med 20.000 kr av sökta 40.000 kr. Efter ett möte med styrelsen fick jag starta projektet under förutsättning att jag fick lös arbetskraft och att jag ställde upp som arbetsledare.
Vi gjorde stora arbetsinsatser på motionsspåret ”Blå slingan” som tyvärr idag är delvis sönderkörd. Minigolfbanan fick en grundlig renovering(den var placerad där dansbanan står idag). Arbetena fortsatte tills anställningana vid LKAB upphörde. Man startade utbildningar arbetsförmedlingen byggde om en huslänga på Solbacken i Svappavaara.
Utbildningen för grundskolekompetens startade och jag började utbildningen som för min del pågick i tre veckor, varefter jag fick anställning på Alfa Term, ett verkstadsföretag i Kiruna med verkstadsplanering som huvudsaklig uppgift. Detta var ett projektarbete som varade i ett år. Därefter sökte jag till en snickarutbildning på AMU-center i Gällivare men det visade sig att det inte var den utbildningen jag sökte. Efter två veckor på AMU-center ringde Arbetsförmedlingen att jag hade jobb i Kiruna på ACU TEC, ett företag som tillverkade sopkomprimatorer. Jag fick anställning som planeringsteckninker. Det var ett projektjobb som varade i ett år, varefter jag blev erbjuden tillsvidareanställning. Jag tackade dock nej eftersom vi inte kom överens om lönen.
Efter den anställningen var jag arbetslös i två veckor, varefter jag fick en förfrågan från Arbetsförmedlingen om jag var intresserad av att börja som arbetsledare åt Gällivare kommun och ta hand om OSA(Offentligt Skyddade Arbeten), vilket innebar att man skulle vara arbetsledare åt folk med olika problem. Jag tackade ja till jobbet och dagen därpå var jag på anställningsintervju. Det blev så att jag kunde börja på en gång. Jag är ju redan här, svarade jag. Samma dag började jag med förberedelse och planering av skogsavverkning. Jag var förstås lite spänd över vad det är för slags folk som kommer.
