Tore Aspebo minns (Del 24)

Tore fortsätter här nedan sin berättelse om arbetet i Leveäniemigruvan. I förra avsnittet hävdade Tore sin rätt att få vara sig själv även som arbetsledare i kontakten med dom underställda mot en äldre kollega.


Man kan inte ändra på någonting som är medfött och jag har haft fördelen att ha den inställningen i senare skeden i mitt arbetsliv.


Min arbetsledareutbildning började innan strejken var slut men eftersom min utbildning pågick under fritiden så fanns inga hinder för mig att börja i den. Grundskolekompetensen läste jag in på tre terminer samtidigt som jag varvade studierna med internutbildning inom företaget. Efter utbildningen som pågick i två år fick jag mitt Arbetsledarekontrakt och fick jobb i Kross- och Sovringsverken.


För att lära känna de andras arbetsuppgifter bytte vi jobb med t.ex. planeraren för kross- och sovringsverken och mek.verkstan. Det som för min del var tänkt att pågå en kortare period kom att sträcka sig över flera år. Det var jobb som jag trivdes med eftersom jag kände till arbetsområdena utan och innan. Det var lätt för mig att planera underhållsstopp och att ta fram material och att det kom fram i tid då jobbet skulle göras.


Under projektet Le 75 då det var stora ombyggnader med en massa entreprenörer, blev jag tillfrågad om jag ville ta jobbet som byggkontrollant. Jag tog jobbet, vilket innebar kontroll av att arbetena utfördes enligt ritningarna samt kontroll av fakturor.


Arbetet var krävande men då jag hade skickliga kollegor som hjälpte mig att komma igång med jobbet gick det. Det här varade i sex månader. Det som jag fick lära mig under den här tiden var ett lyft för mitt fortsatta arbete. Mina arbetsuppgifter fortsatte med att jag placerades i kross- och sovringsverk som planerare och ställföreträdande sektionschef. Att vara planerare i ett verk som har kontinuerlig drift är inte det lättaste. Oftast blev man väckt mitt i natten om det hade inträffat ett haveri i verket. Då var det bara att klä på sig , fara ut och plocka fram reservdelar. Det hände också att man kunde avhjälpa felet via telefonen. Efter alla dessa år på planeringen är reservdels- och materialkatalogerna kvar i minnet. Ett samtal kommer jag ihåg då telefonen ringde vid tretiden en söndag morgon. Reparatören sa att vi har ett haveri på en maskin och vad som var trasigt, men att han inte hittar i katalogerna. Jag sa att ta fram reservdelskatalog nr … öppna flik … där hittar du reservdelen som heter … och att den finns i centralförrådet. Senare på morgonen ringde han och sa att mina uppgifter stämde och att maskinen var igång.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0