Tore Aspebo minns (Del 17)

Mitt jobb som växlare fortsatte fram till inryckningen till Jägarskolan. Med mig hade jag en sparad slant på niohundra kronor, det, som lönekontoret hade tvångssparat åt mig med ett avdrag på lönen varje månad. Pengarna fick jag hämta i Folkets hus, Malmberget, där lönekontoret delade ut lönekuverten.

 

Den 16 maj 1955 ryckte jag in till Jägarskolan i Kiruna efter en kallelse från det militära. Den första veckan fick man gå i takt och hälsa på lyktstolpar. Efter det fick man ta på sig permissionsuniformen och gå ut på stan.

 

En hård fysisk träningsperiod påbörjades med många pass på hinderbanan och långa marscher. Den 6:e juni marscherade vi till Kiruna kyrka i full snöstorm. Vi fick delta i krigsmans erinran.

 

Vi var två från byn som blev inkallade nämligen Valfrid(Fridi) Eriksson, som också var där. Han var placerad i kulspruteplutonen på andra kompaniet. Som jag nämnt var jag på granatkastarplutonen. Även det på andra kompaniet.

 

Ett par veckor före fjällmarschen gick vi en provmarsch på några mil för att testa manskap och materiel, som det hette. Det gav många skavsår, vilket påminde oss om att ha väl ingångna marschkängor till det verkliga provet. Fjällmarschen i augusti varade nämligen i två veckor med start i Kaisepakte och gick via Rautas, Nallo, Vistadalen till Norska gränsen och avslutades i Vassijaure. Men granatkastarna klövjade på hästryggen och en packning på 30 kilo på ryggen, startade vi från Kaisepakte med till att börja med en brant stigning upp till fjällplatån. Mest synd var det om hästarna som med tunga packningar fick ta sig fram genom svår terräng. En av våra hästar stupade av utmattning. Den lämnades kvar för att senare transporteras tillbaka till regementet.

 

I marschen ingick en massa övningar, bland annat sköt vi med granatkastarna över Vistadalen mot fjällsluttningen på andra sidan. Nattliga överfarter över breda jockar med ihopfällbara båtar i nattmörkret ingick i övningar. Vadning över strida strömmar där borttappade packningar flöt iväg i den strida strömmen. Vädret var annars vackert förutom den sista nattmarschen till Kaisepakte, då regnet öste ner.

 

Under skördepermissionen jobbade jag i gruvan en vecka, liksom under jul- och nyårsledigheten då jag var portvakt i Hermelinsstollen(infarten till gruvan). Arbetsuppgiften var att öppna och stänga portarna för malmtrafiken, samt att bevaka all annan in- och utpassering. Lönen var 5.90 kr i timmen. Detta var ett bra tillskott till den militära dagspenningen som var 2.50 kr.

 

Det är konstigt att det är de roliga och mest positivt laddade episoderna man minns, medans man får gräva djupt i minnesarkivet för att hitta de negativa sidorna. Dit hörde bland annat att stå på post i 35-40 graders kyla vid granatkastaren och spana efter signal från den framryckande skytteplutonen om eldunderstöd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0