Tore Aspebo minns (Del 11)

Vi var ett gäng pojkar som hade en del hyss för oss med flickorna, våra kockar, och tydligen var en av oss lite närgången vid vissa tillfällen. En kväll då alla hade ätit men satt ännu kvar i matsalen och drog historier vid bordet, kom kockarna tassande ljudlöst mot bordet och med siktet inställt mot den skyldige som satt med ryggen mot rummet. Den äldre systern tog tag i hans axlar, drog ner honom på rygg på golvet och låste ynglingens armar och ben så att han inte kunde resa sig. Den yngre satte sig grensle över honom, lättade på kjolarna, drog isär troslinningen och drog skåran över hans näsa och ansikte flera gånger. Då den drabbade blev fri for han som en skottspole ut ur matsalen, tomatröd i ansiktet med skrattsalvorna ekande efter sig. Min farbror Age som höll på att kikna av skratt menade, att nu fick den pojken sitt elddop.

 

Den vintern fick vi också en finländare i laget. Jag kommer inte ihåg hans namn, men han hade familj och bodde hos August Andersson. Han arbetade dock inte i skogen hela vintern, vad jag minns. Han kunde inte åka skidor det minsta lilla. För att slippa ramla i nerförslöporna tog han skidorna under armen och gick tills han nådde plan mark. Han hade också varit med i kriget i hemlandet och var lite nervsvag, men han visade inga våldstendenser. Han var ganska väl sedd i laget, då han inte gjorde stort väsen av sig. Han nämnde vid ett tillfälle, att han inte var rädd för annat än ormar och poliser.

 

I arbetslaget fanns rutiner som alla måste följa. En lista hade upprättats där varje man var med. Den för dagen aktuelle personen skulle t.ex. hugga ved så att det räckte att elda med i manskapskoja och kök samt i matsalen. Man skulle också bära in ved och vatten till köket samt elda i kaminen och torkrummet. Det var ansenliga mängder ved som gick åt varje dygn. Likaså vatten som fick bäras från sjön ur ett upphugget hål i isen. Alla utom kuskarna var upptagna på listan. De ansågs ha nog med arbete med hästarna, seldonen och timmerkälkarna.

 

Det gällde för den som var i tjänst att hålla elden vid liv, speciellt i torkrummet där tjocka vadmalskläder, strumpor, skor och handskar skulle hinna torka till nästa morgon. Ve den som misskött uppgiften och kläderna var fuktiga. Då blev man uppläxad efter noter.

 

På våren och försommaren var jag med och gallrade i tallskog vid Björkhult och Suorvanen. Som bas för laget var Olle Johansson(Jussan Olle). Det var den sommaren då Gustav VI Adolf befann sig på sin Eriksgata och besökte bl.a. Gällivare. Vi bodde först i Suorvanen, i kammaren hos Lillklas, men då vi blev fler i laget flyttade vi till Björkhult och bodde i den gamla delen av torpet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0