Spånträd
Ända fram till 1930-40 talen använde man takspån för att bekläda yttertaken på husen med. Därför var det viktigt att veta var man skulle hitta råvaran.
Här kommer en beskrivning som jag hittade i en finsk tidsskrift, från Taivalkoski i nordöstra Finland, som jag har fritt översatt:
"Känner du igen ett spånträd?
- Skall vara en hantall, ej en hontall.
- Spånträdet skall vara tall, ej annat trädslag.
- Rak och tät mellan årsringarna.
- Gammal och senvuxen.
- Växer på våt mark, mitt i ett granbestånd. Så att säga en gammelfura.
- I ett idealiskt spånträd är kärnan murken, gärna ihålig.
- Inga kvistar på stammen, endast i toppen.
- Fullvuxen, som vuxit färdigt på höjden, så att säga lägger endast på hullet, blir tjockare.
- Minst 150-200 år gammalt, gärna äldre.
Skillnaden mellan en hon- och en hantall är: En hantall gör inga frön. Den gör kottar men dessa är mindre än på en hontall.
På en hantall pekar kvistarna neråt och på hontallen uppåt.
Hantallen har en knöl i kvistroten, men på hontallen reser sig kvistarna uppåt.
På en ungtall kan man se vad som är hona och hane, det vill säga i plantstadiet.
OBS: På gödslad mark eller i gallrad skog växer inte spånträd, därför att tallen blir där frodvuxen, glest mellan årsringarna samt kvistig."
Kommentarer
Trackback
