Tjärbränning
Man brände tjära till husbehov. Tjäran användes till inpregnera båtar, kälkar, skidor m.m.
Under vinterföret körde man hem, de i förväg löstagna, tjärstubbarna till platsen för tjärdalen.
Under den på följande barmarksperioden klöv och späntade man tjärveden. Till saken hör att man sprängde de vresiga och sega tjärstubbarna med krut.
Tjärstubbs högen var framkörd och upplagd intill Parta Jussis notställning, där klyvning pågick. Detta hände på Soutuniemi. Filppan Mikko och Ollan Antti sysslade med sprängningen. Man borrade hål i stubben med navare, laddade i det borrade hålen med svartkrut och tände på. I avsaknat av krutstubin använde man Taula( från en björktjuka i strimlor skuren och torkat remsa som anbringas till krutet). Då remsan antändes i dess ena ände glödde den tills den nådde krut laddningen om den inte slocknade innan dess. Ibland blev väntan på detonationen något lång då man inte visste om glöden hade slocknat eller inte och när vågade man gå fram.
Filppan Mikko och Ollan Antti hade tänt på en stor spretig stubbe, var efter man hade tagit skydd bakom de båda intill stående förvaringsbodarna, Markuksen puoti och Jussin puoti ” dom står där än idag på Soutuniemi”. Då väntan på smällen blev lång, ville den otålige Antti gå fram för att se om glöden hade slocknat. Filppan mikko och hans kompis varnade honom först att vänta. Till sist, lagom till den beräknade detonationen, släppte de fram Antti. Och detonationen kom då Antti hade nått fram och börjat ruska i den påtända stubben. Antti följde med stubben i famnen över not ställningen och landade i sjön en bit ut. Måhända var skämten som ungdomarna tog till mot Antti något grova ibland.
