Tores hemsida

-"Farsan, varför får inte jag en lillebror?"
-"Tyst mitt barn, ser du inte att jag är indisponibel?...Jävlar...Vilken nesa...Jag får skämmas ögonen ur mig inför koflocken nu när brunsten börjar. Du får gömma dig innan oktoberjakten börjar och akta dig för Bernt, han kan ju dra ett höftskott och träffa dig."

- "Skynda dig, det tar inte många minuter för grabben att cykla runt kvarteret."
- "Jäkta inte, jag slängde en näve kronor på gården. Det tar tid innan han har plockat upp dem."

-"Det här går inte, jag är överladdad. Jag får inte ner den i anfallsvinkel."
-"Försök att slappna av så jag kan bryta ner den lite grann. Det går inte att styra in den annars. Snälla... Jag brinner i skrevet."

-"Hur fan ska det gå?"
-"Försök en gång till."

 

På kvällarna samlas hela familjen för en trevlig samvaro med handarbete.

 

Efter dagens mödor, när alla i famlijen hade gått till ro för natten kunde mor i huset ägna en stund för sig själv och be "Gud som haver barnen kär...".

Efter veckans bestyr var det skönt att låsa ladugårdsdörren med en kvast och tvätta sig med varmt vatten från grytan.

Även andligt spis fick man när man samlades till bönemöte i någon av byns stugor. Det sades att det fanns en predikant som sjöng så starkt att väggarna bågnade och fönsterrutorna sprack.

 

Stor röding, med en nypa salt.

Kalles eskapader med byns samfällda avelstjur.

På väg till betäckning av kor i Muorjevaara efter en ackordsuppgörese med tjurhållaren, en nätt liten sträcka på 3 mil. Vid Avakkobäcken tog han rast, eftersom det var sommar och varmt var det mycket mygg. Därför smorde han in sig med beckolja och därefter även tjurens pung. 

Vid fortsatt färd efter några kilometer började tjuren öka farten därför att det började svida i pungen av beckoljan och endast fartvinden svalkade. Till sist var farten så hög att Kalle var tvungen att släppa tjuren. Goda råd var dyra. Fick beckoljan fart på tjuren så måste det göra likadant på mig. Sagt och gjort, ner med byxorna, en grabbnäve med beckolja på ballan... och fart blev det på Kalle. Han hant i kapp tjuren i Muorejevaara.

-"Lisa, bry dig inte om Guunnar. Du får låna den här tjuren. Han spränger mig"
-"Svenska Gunnar... Kom till playan i natt"
-"Jag kommer Juanita, men jag måste sätta Lisa på villospår"
-"Du skall få för Juanita... Din jävla bock. Här har man varit pilsk i en vecka och inte ett nyp har man fått. Det är bara Vanja som får service."
(Slå du Lisa, de här fjonget knäcker du inte. Det är nog kryckan som får mest stryk.)

(Varför skulle jag gå och skryta så vitt och brett om min virilitet... Åtta gånger på samma stånd... Hmmm. Jag har hållit på i två veckor men ännu har jag inte fått in den... Det här är sista chansen... Om man skulle sela på den rätta och köra in den... Stackars Lisa... Det måste vara miljön. Hur kunde jag glömma renhornet hemma?)

(Jag vet nog orsaken. Lisa som prompt vill att jag skall använda kordong... Hmm... AIDS-risken)

(Oh... Pedro... Vilken karl... Vilken tur att jag kunde charma honom... Stackars Gunnar... Han som skröt att han klarade av två fjällor samtidigt. Pyttsan... Han klarar inte av ens Lisa. Fan dom har rumstrerat om i sängen hela natten... Lisa stående på huvudet... För Gunar påstår att det går att flotta ner draggen fast den är mjuk, bara hålet är neråt... Sådär har dom hållit på i två veckor. Ooooh min älskade Pedro kom snart, det brinner i skrevet.)

(Jävla Gunnar... Åtta gånger på samma stånd... Inte ett skjut på två veckor... Jag undrar vad han menar med tekniska hjälpmedel... Blir det ingenting nu heller får jag ge efter för Pedro... Som han går på... Vackra svenska flicka... Undra på att man blir pilsk och ingen hjälp får man... Jävla Gunnar. Det är nog sista resan med han.)

-"Lisa... Vackra svenska flicka... Du vara gift med denna karl?... Jak elskar dej... Gullet"
-"Nej för helvete... Jag har aldrig sett honom förr, han har hängt efter mig hela tiden... Skit i honom Juan, vi går och tittar på dina etsningar och har lite kuttra sju, min älskling."

(Jag förstår inte vad han har som inte jag har)
(Stackars Lisa, nu blir hon blåst på sina miljoner)
(Blir hon på smällen, så blanda inte in mig... De känner inte vittnet till.)

-"Jag älskar dig Pedro... Du måste komma till Gällivare på Lappmarknaden, så jag får visa upp dig för mina vänninor"
-"Vanja... Jag skulle gärna komma, tillsammans med Juan men svenska Gunnar har hotat me att slå sönder ballkulorna om vi visar oss i Gällivare."

 

Tiger moth'en illa åtgången efter Saddam Husseins scud-missiler

 

(Vilken syn... Vilken syn... Oh... Jag tror jag får hjärtsnörp)

 

(Du kan känna dig lugn Gunnar jag tror att han är desarmerad och halstrad. Jag vet nog hur en slipsten skall dras.)

 

(De e bra Lisa och Vanja. Spela ut er sexapell... Kommer jag bara runt knuten så är hela resan ekonomiskt i hamn.)

 

(Min kortkorta skinnkjol tycks göra verkan)

Lövtäckt, när björklöven var fullt utslagna skar man sly och kvistar som man gjorde lövruskor som torkades i lövhässjor och användes som vinterfoder åt fåren.

Vägen till myrslåtter var ofta lång och man fick ofta ligger över i en torvkåta eller i bästa fall en slåtterkoja.

Slåtterarbetet var hårt och slitsamt.

Ibland så hade man med sig en get så att man fick mjölk.

Upp tidigt, göra upp eld i spisen, koka kaffe, väcka mannen med kaffe på sängen.

Sköta om kreaturen, mjölka och ge dom foder och vatten. Göra upp eld under grytan, samt skotta ut gödsel från rännan.

Hushållsbestyren är många och tunga.

Ofta var det kvinnan som fick hugga och bära in ved och vatten.

På vårvintern när brunnen sinade fick hon bära in snö till ladugårdsgrytan och tina upp vatten till både kreaturen och hushållet.

Vattentransport med "vesikelkka". På vårvintern när brunnen sina drog man vatten med "vesisavi" på "vesikelkka" från sjön eller bäcken. Ofta var det kvinnfolksgöra.

Klädtvätt gjorde man i ladugården, där man hade tillgång till vattengryta och eldstad.

Kläderna sköjdes i en isvak i sjön.

Enda möjligheten att torka tvätten var i köket.

Brödbak var ju ett måste i en stor familj, oftast varje vecka.

Lördag var skurdag, då knäskrubbades dom nötta trägolven med såpa och vatten.

Varje ledig stund användes till stickning av vantar, strumpor och tröjor. Gick man på byn och hälsade på tog man med sig stickningen.