Tore Aspebo minns (Del 6)

Tore fortsätter här nedan sin berättelse om sin uppväxt och ungdomstid i bygden.

 

Våren 1950 var jag med ett gäng grabbar och barkade massaved åt ett skogsföretag på orten. De köpte och avverkade skog och transporterade virket med lastbil till Kalixälven vid Lappeasuando.

På våren skulle allt frodvuxet virke helbarkas och ströläggas inför nästa års flottning på älven till massafabrikerna vid kusten (frodvuxet virke sjunker om det inte helbarkas och får torka före flottning, Alfred Orrmalms anmärkning). Vi barkade och slet och räknade med goda förtjänster. Men inte, det lilla vi fick ut i lön fick vi tigga oss till. Vi blev hänvisade till någon annan av de tre som stod för företaget. Efter några varv och några veckor fick vi en del av lönen med beskedet att vi skulle få resten senare, men där är de ännu,

 

Sommaren 1950 konfirmerades jag efter att ha fått del av bibelordet under förmedling av prästen Aronsson.

 

På sommaren fick jag jobb på sågen åt Domänverket i Lappeasuando. Som bas för småpojklaget var Henry Andersson. Vi bar plank och bräder som vi ströade i brädgården och tog undan bakaveden i en särskild hög. Min första lön som beskattades fick jag efter 2 veckors arbete. Min dagsförtjänst blev 9 kronor och 72 öre. Jag var inte nöjd med lönen och gick därför till Henry med lönekvittot. Där fick jag förklaringen att timpenningen inte var högre i min ålder.

 

På hösten i oktober ansågs jag vara så pass vuxen att jag kunde börja som skogsarbetare på riktigt. Vi åkte på lastbilsflaket efter Hartijokivägen till vägslutet vid bäcken. Därifrån gick vi bärande på våra packningar till Amasvaara där Frans Rynbäck med ett gäng hade timrat en rastkoja av rund grantimmer med en eldpall mitt i golvet. I taket fanns en stor öppning för röken. Yttertaket var täckt med torv. Till den större kojan där vi bodde i Harripalo var det 3 km. Det gick vi morgon och kväll. Harripalokojan var en stor timrad koja med fasta britsar runt väggarna och med stor eldpall i mitten på golvet.

 

De första vi gjorde var att hugga torrfuror och köra dem till kojan. Det tog ett dagsverke för 10-15 huggare och 3 hästar. På kvällen när vi hade lagat mat, stekt fläsk och kokat potatis, fick jag lära mig att fila sågen. En timmersvans av märket PIO, samt slipa yxan. Den senare var av märket Ex vägande 1,7 kg. På morgonen medan det ännu var mörkt axlade jag min ryggsäck samt tog med mina verktyg och gick snubblande efter de andra till rastkojan i Amasvaara.

I gryningen började skiftningen av huggarskiftena. Vi ställde oss i en rad vid myrkanten med 50-60 meter mellan gubbarna och högg en bläcka i närmaste träd med dess båda sidor och drev den siffra som man blivit tilldelad. En etta på ena bläckan och en tvåa på den andra på den motsatta sidan av trädet. Så arbetade vi framåt uppför berget och bläckade i träden samtidigt som vi höll kontakten dem den närmaste genom rop. Detta för att skiftena skulle bli något så när jämnbreda. Vi gick flera svep så att det stod skiften i reserv. När skiftningen var klar samlades vi i rastkojan för att dra lott om skiftena. Jag fick mig ett skifte tilldelat och huggningen kunde börja. Då det var färdighugget flyttade jag till det skifte som var ledigt och så fortskred arbetet med huggningen.

Jag hade Valdemar, min bror, som instruktör då jag började huggningen. Han lärde mig hur man fällde ett träd och kvistningen samt grunderna i apteringens svåra konst. Virket skulle läggas så att det var lättåtkomligt för den efterföljande transporten med häst. Arbetet för kusken skulle vara minsta möjliga vid lastningen.

 

Skogen där huggningen började var oerhört risig med många torrgranar. Det tog tid att kvista sig fram till stammen och därefter att hugga bort kvistarna som störde arbetet med fällsågningen. Sen gjordes fällhugget innan sågen sattes i för fällningen. Granarna var till formen som sockertoppar, med en väldigt grov stam som snabbt avsmalnade mot toppen så att man i regel bara fick en bit på 15-18 fot lång med 3 tum i toppen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0