Tore Aspebo minns (Del 22)
I förra bladet berättade Tore om sitt arbetsbyte från skogen till gruvan. Här fortsätter han.
Från bandpassare till ställföreträdande sektionschef
Jag började som bandpassare i sovringsverket i Svappavaara med arbetsuppgiften att skotta spill under bandtransportörerna. Allt eftersom det kom in nytt folk fick jag flytta till andra arbetsplatser i produktionen. Till sist hade jag jobbat och lärt mig alla arbetsmomenten i hela produktionskedjan där även processtyrning från kontrollrummet ingick. När jag väl kunde hela processen fick jag gå som driftreserv, det vill säga hoppa in där det saknades folk. Till exempel som mek.reparatör vilket hade statuskaraktär och jag fick några ören mer i timmen. Arbetet var att rent mekaniskt hålla driften igång, ofta provisoriska reparationer för att störa driften så lite som möjligt. Att bli befodrad till lagbas innebar att man fick mer ansvar, men också några ören mer i timmen, vilket var välkommet med tanke på dom usla lönerna som betalades.
Timlönen var baserad på ackord med antalet producerade ton malm, med ständiga omförhandlingar om man överskred en övre gräns på timlönen. Chefernas ständiga övervakning på arbetsplatserna så att inte arbetarna tog några otillbörliga pauser i arbetet. Kaffepauserna skulle tas på arbetsstället och ve den som tog sin termos och gick till ett lugnare ställe för att ta sin fika. Ofta stod dom nere i kulverten eller ”Rapadalen”, som förbinder verk och verkstäder med matsal och kontor, och stoppade alla som hade tagit för tidig rast och ställde dom till svars för smitning från arbetsplatsen.
På verkstäderna tillämpades ackord baserad på UMS, det vill säga att alla arbetsmomenten var tidsstuderade, där till och med att flytta blicken från ett arbetsmoment till ett annat mättes av tidstudiemannen som med tidtagarur följde arbetet, varefter man räknade ut tiden för arbetet. Detta var ett förhatligt lönesystem då det blev nästan omöjligt att få rättvisa ackord. Det uppstod ofta hårda diskussioner om det olämpliga i att använda UMS på rena renoveringsarbeten. Man kan med fog säga att det jäste i leden mot detta orättvisa lönesystem. Ett ackordsystem med ständigt höjda produktionskrav utan att det gav utdelning i lönekuveret. Jag var fackligt aktiv och var med på några förhandlingar som ombud för vår arbetsplats, Kross och Sovringsverket. På dessa lokala förhandlingar hade vi alltid med en ombudsman från Gruv 12:an. Han var alltid med i förhandlingarnas början, hårdingen som skulle förhandla fram ett bättre ackordssystem men han vek sig efter lite mothugg från arbetsgivarparten.
