På villo vägar - Harha jäljellä

Som liten pojke fick jag följa med Valdemar och Lennart, de skulle föra hästarna på sommarbete till Vasikkarova.
Pikku poikana sain lähteä Valdemarin ja Lenartin kansa ku net viethin hevoset kesälaituimille Vasikkarovhan.

Väl framme i Vasikkarova släppte de hästarna fria, jag skulle vända hem därifrån, dom hade annat som de skulle syssla med.
Kuin tulime perille Vasikkarovhan laskethin ne hevoset irti ja mie pidin kääntyä siittä kotin, heillä oli jotaki muuta tekevä.

Jag blev förmanad att inte lämna stigen, utan att följa den då skulle jag hitta hem, stigen var bred och väl synlig.
Minulle sanothin ette juovatta polkua eikä jättä sitä, niin mie löyvän kotia, polku oli leveä ja näkyi hyvin.

Jag lovade göra som dom sagt och började gå hemåt.
Mie lupasin tehä niin kuin ne sanuithin ja aluin kävellä kotia pääin.

Jag gick väl i mina funderingar och kom till för mig en helt främmande ställe.
Mie kävellin omissa aijatuksissa, ja tuliin minulle aivan outhun paikhan.

Jag kom till ett staket bakom ett hus, men huset var vänd åt fel riktning dit jag var på väg.
Mie tulin talon takana aitauksen , mutta talo oli värhän suuntan minne olin menossa.

Min första tanke var att det måste vara Piilijärvi, jag fick panik jag måste fort tillbaks.
Minun ensi aijatus oli ette se täyty olla Piilijärvi, Minulla tuli panikki mie täytyn päästä hopusti takasin.

Jag vände mig om och tog några steg, stannade vände mig om och då snurrade allting om och jag kände igen platsen, jag var bakom Erkin Jussas hus.
Mie käänyin takasin ja otin jonku askelhen, pysäinyn ja käänyin takasin ja silloin kaikki pyörähti ympärimie tunsin paikanmissä mie olin, olin Erkin Jussan talon takana.

Äventyret slutade lyckligt.
Seikkailu loppui hyvin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0